När jag läser artiklar som den här, får jag en klump i magen, jag mår illa och vill kräka.
Hur kan man bli så arg på sitt lilla barn att man är beredd att skada det, hur kan man riskera att aldrig mer på se sitt barn eller höra dess röst? Inte få se det växa upp eller gå ut skolan. Inte få dela alla livets stora ögonblick. Inte få trösta sitt barn, vara den största tryggheten och fullständigt ovärderlig.
Antagligen kommer jag aldrig förstå de. Men en sak är säker, föräldrar som mamman i denna artikeln förtjänar inte någonting utav de jag nyss skrev. Hon förtjänar att sitta inlåst någonstans där hon bara lever på skorpor och vatten. Och i hela sitt liv vara ovetandes om hur hennes dotter mår, hur långt i livet hon kommit, alla hon fått uppleva och allt hennes nya hem kunnat ge henne som denna mamman antagligen aldrig kunnat.
Jag läste någonstans för ett tag sen att alla mammor är den bästa mamman för sitt barn.
Det tror jag inte alls på, det finns många gryma, hemska och opassande föräldrar.
Jag kan med gott samvete säga att jag är den bästa mamman till mitt barn, och nu ska jag plocka upp henne ifrån badet och mysa lite extra innan läggdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar