Rosabandet Galan.

Jag har skrivit detta inlägget om och om igen men nu ger jag upp.

Jag finner helt enkelt inga ord. Jag tittar på den årliga Rosabandet galan och gråter som ett litet barn.

När tre små pojkar precis lagt sina blommor på en gravsten och vinkar "hejdå mamma" när dom går där ifrån, då knyter det sig i min mage.

Jag vill aldrig hamna i den situationen, jag vill aldrig skiljas från Elvira. Inte innan hon fyllt 60 iallafall.

Usch Usch Usch .. Alla mina tankar går till kvinnorna i dessa situationer!

Jag finner inga ord, och önska så att jag får följa Elvira genom livet.

Jag önskar såklart också att alla runt omkring mig får vara friska och inte tas ifrån oss.